Ny kartfunktion visar minskningen av cesium-137 efter Tjernobyl
Strålningen från de utsläpp som skedde i samband med Tjernobylolyckan har minskat till följd av de radioaktiva ämnenas sönderfall. Med en ny kartfunktion kan du nu se hur stora mängder cesium-137 som finns kvar i marken i olika områden i Sverige och jämföra med nivån efter olyckan 1986.
Den 26 april är det 38 år sen reaktor fyra vid kärnkraftverket i Tjernobyl havererade. Olyckan medförde en omfattande radioaktiv beläggning över stora delar av Europa. Det radioaktiva moln som nådde Sverige dagen efter olyckan innehöll ett antal olika radioaktiva ämnen. Runt 5 procent av det totala utsläppet av radioaktivt cesium (Cs-137) uppskattas ha fallit ner i Sverige.
Cesium-137 är den enda radionuklid från nedfallet som fortfarande har betydelse i Sverige. Nedfallet av andra långlivade radioaktiva ämnen, som strontium-90 och plutonium, var mycket litet.
Pål Andersson är utredare på Strålsäkerhetsmyndigheten och arbetar med miljöövervakning.
– Mängden cesium-137 från Tjernobylolyckan minskar hela tiden genom radioaktivt sönderfall. Vi kan därför räkna ut den kvarvarande mängden cesium-137 i marken ett visst år. Även om cirka 42 % av allt cesium som föll ned 1986 finns kvar just nu, så har strålnivåerna på markytan och halterna i de flesta livsmedelsprodukter minskat mycket mer än så, säger Pål Andersson.
Att nivåerna minskat så pass mycket beror på att strålningen från cesium i marken skärmas av ovanliggande jord och att cesium kan bindas hårt till marken och därmed inte tas upp i växter och djur i så stor omfattning.
Ny funktion för att jämföra med 1986
Strålsäkerhetsmyndigheten har utvecklat en ny funktion i den karttjänst som visar nedfallet av cesium-137 över hela Sverige, där du nu själv kan se utvecklingen och jämföra nivån med 1986 för olika områden. Funktionen baseras på det fysikaliska sönderfallet och visar en uppskattning för området.
Karta över nedfall av cesium-137 på marken
Myndigheten följer utvecklingen av det radioaktiva nedfallet genom återkommande mätningar både i marken, i havsvatten och i livsmedel som mjölk och kött från vilda djur.
Det provslag som sticker ut är vildsvin, där halterna av cesium-137 ganska ofta överstiger gränsvärdet i områden med lite högre nedfall.
Strålsäkerhetsmyndigheten rekommenderar att den som jagar vildsvin i sådana områden bör mäta halten för att undvika att i onödan äta de djur som har allra högst halter. En mätning vid godkända laboratorier är numera gratis för privatpersoner.
– Det krävs dock ganska stora mängder kött med höga halter för att stråldosen ska bli jämförbar med den naturliga bakgrundsstrålningen som vi utsätts för. En uppskattning är att du på ett år behöver äta runt 50 kg kött, med en halt av cesium-137 på det försäljningsgränsvärde som Livsmedelsverket satt som övre gräns för att komma upp i samma stråldos, säger Pål Andersson.
Ytterligare information: Pål Andersson, utredare på enheten Utveckling av strålskydd och miljö, via myndighetens presstjänst, tfn 08-799 40 20.