Om strålning

Du kanske tänker att strålning är farligt. Och ja, det kan den vara, till exempel vid en allvarlig kärnkraftsolycka eller i kärnvapen. Men strålning finns överallt omkring oss och är också en naturlig del av livet. Solens strålar ger oss ljus och värme, och inom vården används strålning både för att ställa diagnoser och behandla sjukdomar. Låt oss börja med att backa tillbaka till den första självklara frågan:

Vad är egentligen strålning?

Strålning är ett av universums sätt att transportera energi. Energin överförs då genom elektromagnetiska vågor eller partiklar, vilket kan liknas vid en transport utan fysisk kontakt mellan sändare och mottagare. Strålningen kan antingen vara joniserande eller icke-joniserande. De två begreppen baseras på mängden energi. Enkelt förklarat innehåller den joniserande strålningen mer energi jämfört med den icke-joniserande strålningen.

Den kosmiska strålningen består av joniserande strålning. I ett kärnkraftverk uppkommer joniserande strålning som en del av processen i produktionen av elektricitet. Det finns många användningsområden, till exempel används joniserande strålning inom sjukvården för cancerbehandling. Den joniserande strålningen finns alltså runt omkring oss och kan korrekt använd bidra till nytta. Samtidigt kan den orsaka skada, vilket gör att samhället har lagar med strålsäkerhetskrav kring joniserande strålning och dess användning.

Inuti atomen

För att förstå vad joniserande strålning är, låt oss börja med atomen. All materia i universum består av grundämnen och varje grundämne är byggt av atomer. En atom består av en atomkärna med protoner och neutroner, samt elektroner. Varje grundämne har atomer med ett specifikt antal protoner i kärnan, till exempel syreatomen, väteatomen, kolatomen, järnatomen, med flera.

Så skapas joner

De flesta atomer har lika många protoner (+) som elektroner (-), vilket gör att de tillsammans bildar en neutralt laddad atom. När atomen utsätts för joniserande strålning kan den tappa elektroner varpå balansen mellan plus och minus rubbas. Nu är atomen inte längre neutral, utan elektriskt laddad. Detta kallas för jonisering och de laddade atomerna kallas för joner. 

Sönderfall ger strålning

En isotop är en variant av ett grundämne och variationen ligger i antalet neutroner i atomens kärna. Så är det exempelvis med väte, som förutom ”vanligt väte” utan neutroner har de tyngre isotoperna deuterium och tritium. Vissa isotoper har instabila atomkärnor. Det betyder att de vill göra sig av med överskottsenergi. Detta, som kallas sönderfall, sker när atomkärnorna släpper ifrån sig delar av sin överskottsenergi. Under sönderfallet frigörs överskottsenergin vanligen i form av alfa-partiklar (alfastrålning), beta-partiklar (betastrålning) och gammastrålning.

Det fenomen som gör att instabila kärnor sönderfaller och frigör energi i form av strålning kallas för radioaktivitet.

Biologi och joniserande strålning

Exempel på joniserande strålning är röntgenstrålning och gammastrålning. Det gemensamma för dessa är att energin i strålningen är hög nog för att kunna jonisera atomer, vilket i sin tur kan påverka kroppens celler och dess DNA.

Så kan cellerna skadas av joniserande strålning

Strålningen kan skada cellerna i kroppen. Om ett större antal celler skadas kan hela organ sluta att fungera. Det krävs att kroppen exponeras för en hög stråldos under kort tid för att sådana skador ska uppstå. Generellt har cellerna en god förmåga att reparera sig, men på längre sikt kan skadorna leda till cancer. Detta är en komplicerad process där många faktorer kan påverka, men forskning har klarlagt samband mellan exponering för joniserande strålning och risken för cancer.

Skydd mot joniserande strålning

Det finns tre grundläggande principer för att skydda sig mot joniserande strålning:

• Tid: Stanna så kort tid som möjligt i miljöer med förhöjda nivåer av strålning. Ju kortare tid, desto mindre stråldos.
• Avstånd: Håll så stort avstånd som möjligt mellan dig och strålkällan.
• Skärmning: Ha något mellan dig och strålkällan som kan stoppa eller dämpa strålningen, till exempel betong, bly eller vatten. Ju tjockare och tätare materialet är, desto bättre skydd ger det.

Du ska också undvika att få i dig radioaktiva ämnen genom luften, maten eller genom att de fastnar på huden, i håret eller på kläderna.