Stråldosbegrepp
För att förstå stråldos och hur radioaktivitet mäts är det viktigt att komma ihåg: Joniserande strålning är överföring av energi och ju högre energi strålningen innehåller, desto större är risken att den orsakar skador om den absorberas i kroppen. Stråldos och aktivitet kan mätas på flera sätt. Här förklarar vi de vanligaste och viktigaste begreppen.
Aktivitet – becquerel (Bq)
Radioaktiva ämnen kan avge joniserande strålning genom att atomkärnor i ämnet sönderfaller. Antalet sönderfall per tidsenhet kallas aktivitet. Måttet en becquerel (1 Bq) betyder att det sker ett sönderfall per sekund. Aktivitet visar alltså hur många atomkärnor som sönderfaller per sekund, men inte hur mycket omgivningen, till exempel en människa, kan påverkas.
Absorberad dos – gray (Gy)
När strålning passerar materia överför den sin energi genom att jonisera atomer. Den mängd strålningsenergi som har absorberats i en viss volym kallas absorberad dos och måttet är gray (Gy). Måttet absorberad dos tar inte hänsyn till att olika typer av strålning ger olika biologisk effekt eller att olika delar i kroppen är olika känsliga för strålning.
Stråldos – sievert (Sv)
Effektiv dos och ekvivalent dos används för att uppskatta oönskade hälsoeffekter av joniserande strålning på människor och används bland annat för dosgränser. Den ekvivalenta dosen ger ett mått för ett enskilt organ och tar hänsyn till olika typer av strålning. Genom att lägga ihop de ekvivalenta doserna för kroppens organ med hänsyn till att de är olika känsliga för strålning fås ett mått för hela kroppen som kallas effektiv dos. Både effektiv dos och ekvivalent dos anges i enheten sievert (Sv).
Sönderfall och halveringstid
Ett ämne sägs vara radioaktivt om dess kärnor är instabila. I sönderfallet uppstår energi i form av joniserande strålning. Halveringstid är måttet för tiden det tar för hälften av atomkärnorna i ett ämne att sönderfalla. Eftersom halveringstiden är konstant är det möjligt att förutsäga hur aktiviteten för ett radioaktivt ämne förändras med tiden.
Jod-131 är ett radioaktivt ämne som avger beta- och gammastrålning och har en halveringstid på åtta dygn. Det betyder att efter åtta dygn har hälften av de ursprungliga jodatomerna i en strålkälla med Jod-131 sönderfallit, som då strålar hälften så mycket. Efter 16 dygn har aktiviteten minskat till en fjärdedel.
Kobolt-60, som avger beta- och gammastrålning, har en halveringstid på 5,3 år. Det betyder att efter drygt fem år avger en strålkälla med Kobolt-60 hälften så mycket strålning som från början, efter drygt tio år en fjärdedel.
Cesium-137, som avger beta- och gammastrålning, har en halveringstid på 30 år. Det betyder att efter 30 år avger en strålkälla med Cesium-137 hälften så mycket strålning som från början, efter 60 år en fjärdedel.