Radiografisk provning
Radiografisk provning, eller radiografering, används bland annat för att kontrollera sprickor i föremål. Metoden använder joniserande strålning och vid felaktig användning kan strålningen vara hälsoskadlig. Därför måste det finnas ett ordentligt strålskydd för alla som kommer i kontakt med radiografering.
Radiografering är en provningsmetod som gör det bland annat möjligt att kontrollera om det finns brister i olika föremål och material såsom sprickor i svetsfogar.
Vid radiografering används röntgen- och gammastrålning, det vill säga joniserande strålning. Sådan strålning kan vara hälsoskadlig och det är därför viktigt att du som arbetar med radiografering känner till riskerna med metoden.
Radiografering används för att genomlysa material
Radiografering liknar den metod som används vid medicinska röntgenundersökningar. I båda fallen används joniserande strålning. Vid den medicinska undersökningen tränger strålningen igenom den del av kroppen som undersöks, medan strålningen vid radiografering används för att genomlysa ett material.
Radiografering är en oförstörande provningsmetod. Det innebär att metoden, till skillnad från andra typer av provningar, kan användas utan att föremålet eller materialet skadas.
Risker med radiografering
Gamma- och röntgenstrålning, som används i radiografering, har liksom annan joniserande strålning förmågan att skada kroppens celler allvarligt. Om du arbetar med radiografering är det därför viktigt att du känner till riskerna. Strålningen kan nå dig på tre olika sätt:
- Genom primärstrålning. Då kommer strålningen direkt från radiograferingsutrustningen.
- Genom sekundärstrålning. Då studsar strålningen och ändrar riktning i det bestrålade materialet och kan på så sätt nå dig indirekt.
- I form av läckstrålning, det vill säga strålning som kan läcka ur radiograferingsutrustning som inte är helt tät.
Riskerna med radiografering varierar beroende på var och hur provningen utförs. Metoden används i huvudsak på två sätt:
- Sluten radiografering, då sker provningen i väl avgränsade rum med skyddande väggar och säkerhetsanordningar.
- Öppen radiografering, då sker provningen i större öppna lokaler. Vid den här typen av radiografering är riskerna högre. Därför ställer Strålsäkerhetsmyndigheten extra höga krav på öppen radiografering.
Om det finns människor som arbetar med annan verksamhet i närheten av provningslokalen så har det betydelse för hur strålskyddet utformas.
Så fungerar röntgenutrustning vid radiografering
Röntgenutrustning är en elektrisk utrustning där röntgenstrålning alstras. Utrustningen består av röntgenrör, manöverbord, högspänningsgenerator och förbindelsekablarhar vanligtvis en maximal accelerationsspänning på mellan 150 och 420 kilovolt (kV).
I de flesta fall används röntgenbilder vid radiografering men det går även att genomlysa ett material med hjälp av en digital bildmottagare. Då kan du följa arbetet på en tv-skärm under tiden du utför provningen.
Så fungerar gammautrustning vid radiografering
Gammautrustning innehåller ett radioaktivt ämne, till exempel kobolt-60 eller iridium-192, som avger gammastrålning.
Utrustningen består av behållare för det radioaktiva ämnet, som skyddar mot strålning. Behållaren ska vara märkt med bland annat det radioaktiva ämnets aktivitet och med en varselskylt. Vid transport av behållare gäller särskilda regler för emballage och märkning.
Gammautrustning består oftast av en kontrollenhet med utmatningsanordning, exponeringsslang, stativ (för fixering av exponeringsslang) och bländare för att avskärma oönskad strålning.
Aktiviteten i det radioaktiva ämne som används vid radiografering minskar med tiden. Därför kan det behöva bytas ut med jämna mellanrum. Detta ska endast göras av kompetent personal som har tillstånd att utföra arbetet.