Strålskydd för personal vid kärntekniska anläggningar

Den som driver en kärnteknisk anläggning har fullt ansvar för att strålskyddet fungerar. Strålsäkerhetsmyndigheten utövar tillsyn över kärnteknisk verksamhet och kontrollerar att tillståndshavaren följer strålsäkerhetsreglerna.

Våra krav på strålskydd

Strålsäkerhetsmyndigheten inspekterar, granskar och följer upp de kärntekniska anläggningarnas strålskydd. Vi arbetar för att förbättra strålskyddet och kontrollerar att anläggningarna följer våra föreskrifter. Våra föreskrifter säger bland annat att:

• nyttan med all användning av strålning ska vara större än den eventuella skadan
• strålskyddet ska vara optimerat, vilket innebär att stråldoserna ska hållas så låga som det är möjligt och rimligt utifrån ekonomiska och samhälleliga förutsättningar
• ingen dosgräns får överskridas.

Krav för arbete vid kärnteknisk anläggning

Alla arbetstagare vid en kärnteknisk anläggning är skyldiga att följa skyddsinstruktioner och att använda skyddsutrustning. Tillståndshavaren, ibland i samverkan med en entreprenör (exempelvis en extern firma), ska se till att:

• all personal har genomgått lämplig strålskyddsutbildning
• varje arbetstagare har läkarintyg för arbete med joniserande strålning
• arbetstagarens uppgifter finns med i det centrala dosregistret, eller att arbetstagaren har med sig uppgifter om stråldos i ett dospass
• arbetstagaren i de fall det är lämpligt bär anpassad persondosmätare (dosimeter) och att arbetet är optimerat så att bestrålning av kroppen begränsas så långt som det är möjligt och rimligt.

Så granskar vi strålskyddet

Ett exempel på Strålsäkerhetsmyndighetens kontroll av strålskyddet vid de kärntekniska anläggningarna är kravet på redovisning i samband med förändringar av en anläggning. Vid större arbeten – till exempel en ombyggnad – tar tillståndshavaren fram en dosprognos och planerade strålskyddsåtgärder.

Dosprognosen ska visa hur hög stråldosen till personalen förväntas bli för varje arbetsmoment. Efter arbetet ska den kärntekniska anläggningen följa upp hur hög stråldosen verkligen blev. Det görs med hjälp av de dosmätare som personalen bär med sig.

Tillståndshavaren ska redovisa dosprognosen för Strålsäkerhetsmyndigheten minst fyra veckor före arbeten där den totala kollektivdosen överstiger 100 millimansievert (mmanSv).

Senast tre månader efter arbetet ska det verkliga resultatet redovisas.

Dosgränser för arbetstagare

På kontrollerat område, det vill säga områden där det finns risk för stråldos högre än sex millisievert (mSv) per år, eller om det finns risk för radioaktiv kontamination av betydelse ur strålskyddssynpunkt, gäller särskilda regler i syfte att skydda arbetstagarna mot joniserande strålning och förhindra spridning av radioaktiva ämnen. Den som arbetar på kontrollerat område i en kärnteknisk anläggning ska därför bära en dosimeter som mäter den stråldos personen får samt genomgå en avsökning vid utpassering. Dosimeterns resultat utvärderas normalt en gång varje månad.

Ingen får i sitt arbete utsättas för högre stråldos än de dosgränser som Strålsäkerhetsmyndigheten har satt upp. Kraven är desamma i hela EU.

Dosgränsen (effektiv stråldos) för arbetstagare är högst 20 mSv under ett enskilt år.

Dosgränsen till ögats lins är också högst 20 mSv under ett enskilt år.

Medeldosen (effektiv stråldos) per år för personalen vid svenska kärntekniska anläggningar är drygt 2 mSv.

Sievert

Sievert (Sv) är enheten för den stråldos som människan får från strålningen. Vanligtvis används de mindre enheterna millisievert (mSv) = tusendels Sievert och mikrosievert (µSv) = miljondels Sievert. 1 Sievert (1 000 millisievert, mSv) är en hög stråldos som kan ge allvarliga skadeverkningar. Enheten är uppkallad efter den svenske vetenskapsmannen professor Rolf Sievert (1896–1966) som var pionjär inom strålskyddsvetenskapen.

Millimansievert

Millimansievert är enheten för stråldosen till ett kollektiv, det vill säga en grupp individer.

Mer information

• Föreskrifter som reglerar kärnkraft